”Lyfter man en kvinna lyfter man även fem till”

I 20 år har Pingstkyrkans Second handbutik i Kungälv hjälpt utsatta världen över.

Jag var där för att lära mig mer. Titta. Lyssna. Känna. Men framförallt för att se hur jag kan hjälpa till.

När jag kommer fram till butiken är endast inlämningen öppen. Jag går in via deras lager i hopp om att hitta någon som är villig att svara på mina frågor. Det är saker från golv till tak. Kläder, möbler, leksaker, skor.

I gången möts jag av en kvinna som ger mig ett namn. Ruben. Och hon säger hans namn som om det vore hövdingen i stammen.

- Vart hittar jag Ruben? Frågar jag. Honom vill jag prata med!

Jag hittar Ruben inne på ett kontor, tillsammans sätter vi oss i en utav sofforna som är till salu. Det var en röd tresitssoffa med en matchande fåtölj till. Folke som sitter med i ledningen på deras Second hand är också med.

- Vad gör ni här på er second hand? frågar jag. Och jag hinner knappt ställa klart min fråga innan dom båda, väldigt ivrigt, börjar berätta:

- Vi samarbetar tillsammans med Missionskyrkan och Svenska kyrkan. Vi får in kläder via inlämningen och via containrar som står utställda på olika soptippar. Tillsammans med ca 100 stycken volontärer hjälps vi åt, vid olika tillfällen, att ta emot, hämta, packa upp, prissätta och sortera allt vi får in.

Pengarna som kommer in går till välgörande ändamål och till folk runt om i världen som har det fattigt.

- Vi har Röda korset på andra sidan vägen, men här finns ingen konkurrens, säger Ruben.

Vi skickar även ut flera långtradare per år, med 16-17 ton kläder per gång, till olika länder i Europa. Rumänien, Bulgarien, Vitryssland, Ungern och Estland för att nämna några. Med pengar som vi har fått in via försäljning har vi hjälpt kvinnor i Bangladesh att lära sig att läsa.

- Utbildning för kvinnor är det viktigaste vi har, säger Folke och Ruben nickar med.

För att citera Folke: ”Lyfter man en kvinna så lyfter man även fem till”.

­- Vi bygger toaletter så att kvinnorna inte ska behöva vara rädda för att bli våldtagna, då skogen har varit deras enda alternativ. Kvinnofrågor väger mycket hos dem.

Efter att vi har suttit och pratat ett tag, vill Ruben visa mig deras lager. Där alla står och jobbar hårt varje dag med att sortera och förbereda. Det är stort och sakerna är många. Men stämningen är bra och humöret på topp hos samtliga.

Senare får jag reda på att Ruben själv bodde på barnhem, i Argentina, under sina fem första år i livet. Och nu förstår jag och ser vart hans driv kommer ifrån.

Jag var där med en agenda. Jag ville ha svar på hur Kungälv bidrar till resten av världen.

Sakerna inne på lagret är inte längre bara saker, utan möjligheter. Någons räddning.

Jag kommer att gå dit igen. Många gånger.

Av Lars Carlsson. Uppdaterad