"Livet är inte alltid Hawaii"

Debutförfattaren Harry Anderson, 30, lyckades med hjälp av Anonyma Alkoholister att ta sig ur sitt alkoholberoende.

- Min självdisciplin var inte den bästa och därför hade jag tidigare inte klarat av det på egen hand.

I helgen besökte han Bokmässan i Göteborg.

Harr Andersson, aktuell med boken "Livet är inte alltid Hawaii".

Varför fastnade just Harry i alkoholens träsk? Harry drar sig till minnes att han haft ångestproblematik redan vid 7 års ålder. Antagligen blev det vid något tillfälle för många och stora förändringar samtidigt i livet, kanske också en konstnärssjäls psykiska känslighet bidrog. ”Klart jag har ångest, jag är ju konstnär”, som Harry Anderson skriver i sin bok, ”Livet är inte alltid Hawaii”.

Harry började dricka alkohol redan vid 14 års ålder. Då släppte ångesten och han kände sig fri och avslappnad. Han blev mer utåtriktad och vågade mer. Han trivdes väldigt bra med kroglivets festande i goda vänners lag. Om han någon gång tyckte att det kanske blev lite väl mycket alkohol, jämförde han sig genast med de som drack mer och var värre åtgångna än han själv.

- Jag har haft mycket roligt på krogen. Jag framstod inte värre än någon annan som var ute och festade.

Harry hade länge varit noga med att se till att arbetsliv och umgänge med släkt och vänner inte krävde för mycket av honom. Han kunde då dricka alkohol mer ”ostört”. Vardagen fungerade ganska bra trots allt.

Harry kom dock med tiden att utveckla alkoholtolerans, vilket gjorde att han var tvungen att dricka mer för att uppnå samma effekt som tidigare.

- Jag fick mer ångest ibland och då trodde jag att jag drack för lite och började dricka mer, men då blev bakruset ett helvete. Ångesten började då ta fart igen på grund av alkoholen, vilket Harry inte insåg då. Han trodde att han blivit deprimerad och hade ångest.

- Det var ju innan jag visste att jag var alkoholist, jag trodde ju att jag var deprimerad och därför hade ångest.Harry försökte vid flera tillfällen att avstå från alkohol under längre perioder s k vita perioder, men återföll alltid i missbruk.

- Jag hade försökt på egen hand, men jag hade dålig självdisciplin och hittade alltid en anledning att börja dricka igen.

Han var, trodde han, i ”fel” ålder för att misstänka alkoholen som orsak till sin depression och ångest. Dessutom var det ju spriten som från början hade gett honom stor ångestbefrielse.

- En alkoholist var ju en gubbe som satt med en flaska på en parkbänk, resonerade han.

Uppvaknandet kom när Harrys syster äntligen lyckades övertala honom att gå på ett AA-möte (AA - Anonyma Alkoholister). Harry, som då hunnit bli 22 år, kände igen sig i dessa människor och deras livshistoria påminde om hans egen. Han kunde inte längre skylla ifrån sig, försvaren bröts ner. Skammen som han känt försvann. Han var inte längre ensam i sin situation. Han gick på många AA-möten. Känslorna som han under flera år lagt lock på kom ikapp honom.

De nya vännerna på AA-mötena kom att bli ett jättebra bollplank för ta hand om och förstå dessa känslor. Skillnaden på det gamla och nya livet, anser Harry är att han blivit mer sig själv utan drogen alkohol.

När jag fotograferar hans tatuerade händer med vackert ringprydda fingrar, är han noga med att påpeka att tatueringarna gjorts i nyktert tillstånd. Idag är Harry 30 år och studerar vid Kungliga Konstakademin i Köpenhamn och siktar mot en examen i ”Master of Fine Arts”. Han har våren 2017 gett ut serieromanen ”Livet är inte alltid Hawaii”, som är en självbiografisk roman.

Våren 2018 kommer en fortsättning med titeln ”Det förlorade paradiset”.

Vad skulle du vilja säga till en ung människa som idag dricker alldeles för mycket alkohol?

- Jag vill själv vara ett levande exempel på att det går att sluta dricka alkohol, det vara bl a därför jag skrev min första bok.

Av Lars Carlsson. Uppdaterad