Engagera - lite till och lite mera

Ett arbete skall ge lön, en skinande karriär eller åtminstone status. Eller?

Möt två kvinnor som jobbar för den goda sakens skull. Något de tycker att fler borde göra.

- En attitydförändring krävs, säger Ingela Mårtensson på Kvinnor för Fred.  

Ingela Mårtensson, ordförande för Kvinnor för Fred.

Efter en lång dag på jobbet kastar sig många ner i soffan, slår på tv:n och slötittar på något innehållslöst program. Men så finns det de som vänder om i dörröppningen och ger sig iväg för att jobba ideellt. Som har ett brinnande engagemang som driver dem trots heltidsjobb och trötthet. De som har en vilja att förändra världen.

Ingela Mårtensson sitter i en monter på Bok & Biblioteksmässan i Göteborg. Hon ler bland högar av informationshäften och ger varje förbipasserande en bunt. Hon är idag ordförande för Kvinnor för Fred, men hennes engagemang startade långt tillbaka.

   - Det började med att jag var flygvärdinna. När jag var 20 år kom jag till Mellanöstern, till Teheran där jag möttes av ett samhälle jag inte hade en aning om existerade, man såg inget sånt på tv på den tiden. Det blev en chock. Därefter flög jag till Turkiet på 60-talet och träffade en man som jag gifte mig med. Vi har tre barn tillsammans. År 1968 startade studentupproret, min man var student, vi bevittnade upproret och att förändring är möjlig. Allt detta blev ett uppvaknande för en ung tjej som mig.

1982 anordnades en stor fredsmarsch från Oslo till Paris. ”Nej till kärnvapen i Väst- och Östeuropa” ”Nej till kärnvapen i hela världen” och ”Ja till nedrustning och fred” ljöd slagorden. Ingela slöt upp och vandrade de sista tio milen med tusentals andra kvinnor.

Och sedan har det rullat vidare i samma spår, Ingela har suttit i riksdagen för Folkpartiet, 1985-1994, där hon har varit förespråkare för en generös invandringspolitik.

   - Jag har hållit på sedan 80-talet. Efter den där upplevelsen som 20-åring har jag alltid velat påverka. Fredsfrågor har legat mig varmt om hjärtat sedan dess, därför sitter jag här idag, för Kvinnor för Fred.

Två montrar bort, iklädd en skrikgul Amnesty-väst, står Anna Hildesson, 22 år, och delar ut flygblad. Hon är blond och kortklippt. Annas intresse för fredsfrågor väcktes under gymnasiet när hon gick med i Amnesty på skolan. Då många andra i hennes ålder går ut på krogen och konserter på sina lediga stunder jobbar Anna ideellt. I flera olika organisationer.

   - Förutom Amnesty är jag även med i Ingen människa är illegal. Och i Tamam där vi arbetar med mångfald och antirasism. Jag vill förändra och tycker det är viktigt att göra något konkret.

Hon vill få fler människor att engagera sig och har en plan för detta.

   - Vi måste höras och synas mer, ordna event, roliga och lättillgängliga event!

Ingela delar hennes tankar om att något måste göras, att samhället behöver förändras.

   - Alla goda krafter behövs, vi försöker så gott vi kan, säger hon, ler och ger ännu ett häfte åt en förbipasserande. 

Av Klara Warane. Uppdaterad